Att kämpa för ett lättare liv

Många vet inte hur det känns att faktiskt ha det ekonomiskt svårt, för många är det väldigt svårt att se hur det skulle kunna vara så svårt att ta sig ur den situationen.

En liknelse för att förklara det väldigt enkelt, så som jag upplever det, är att du hänger i änden på ett rep och du håller dig fast så gott du kan och du försöker att ta dig uppåt på repet men dina händer är svettiga och repet är halt så du bara kanar ner. Ju längre du hänger där i änden desto tröttare blir du och ju mer hopplöst känns det. Men du håller fast för glatta livet för om du inte gör det kommer du trilla, rakt ner på botten.

Om det inte gjorde det lättare att förstå så tänk dig att du varje månad inte vet om du kommer klara det, du vet inte om de pengar du har kommer räcka, för en lite för stor oväntad utgift kan göra att hela budgeten går åt helvete. Och tänk dig att redan här har du redan fått prioritera bland de saker du behöver, inte de saker du Vill ha utan de saker du Behöver. Tänk dig den stressen och ångesten, energin det tar.

Tänk dig sedan att du har barn, du avstår så mycket du kan för att ge dem allt det dem behöver. Du kanske struntar i att äta mat vissa dagar för det är bättre att spara den tills veckorna du har barnen, det är ju viktigast att de får bra och ordentlig mat. Tänk dig som nu när hösten kryper på och vabb-dagarna hopar sig det är minus varje dag du måste vara hemma med dem, det är du ju såklart men det kostar. Du ber till gudarna att du inte ska bli sjuk när de väl är friska eller hos sin pappa för du har inte råd att vara sjuk. Du har inte råd att förlora mer pengar.

Tänk dig nu att du har en plan, ett mål, för att situationen ska bli bättre men det kostar också, både i tid, energi och pengar. Något som redan är en bristvara i ditt liv, du blir tvungen att skjuta på saker som du skulle behövt få gjort för att komma ett litet mikrosteg närmare målet för du har inte råd att ta ledigt från jobbet för att göra det. Och såhär fortsätter det, men varje litet mikrosteg du tar närmare ditt mål är en stor vinst men också till en enorm kostnad i energi. Och om du tänker på all den energin som redan går åt till att bara få livet att funka. Det är svårt med energin, man ser ju inte hur nära slut den är, vissa dagar kan man vara så trött så bara tanken på att kliva ur sängen får en att vilja gråta men man biter ihop för man har inte råd att inte orka man har inte råd att bryta ihop, inte för en dag.

Tänk dig då att folk runt omkring dig dömer dig, ifrågasätter din vilja att förändra din situation, de förstår inte hur du krigar för att göra just det som verkar så himla enkelt för dem. Och ja, har man råd att vara sjuk, och unna sig saker, köpa kläder man behöver eller nya glasögon. När man ser det som en ekonomisk katastrof när de måste offra något de normalt unnar sig för en månad eller två för en oväntad utgift ja då är det nog svårt att se hur det kan vara så svårt. Men tänk dig allt detta, hur lätt tror du det är att ha energin att gå upp ur sängen varje dag, att tro på sig själv och att du kommer klara det och att du är värd något. 

Jag skyller inte min egen situation på någon annan jag gjorde helt fel val i livet och offrade mer för andra än jag borde gjort, jag borde ha satt ner foten och krävt att det inte bara var jag som skulle anpassa mig och offra min ekonomi. Nu gjorde jag inte det, inte tillräckligt i alla fall. Men man lär så länge man lever, och jag tänker ta mig ur denna situationen, det får ta den tid det tar. Hur svårt det än är, att tro på sig själv när man hänger där så nära botten och armarna skakar av utmattning och man vill bara släppa och få gråta ut.

Kanske något deprimerande och långt inlägg att börja med, men det var vad jag kände jag behövde få sagt idag. Och kanske kan det hjälpa någon att förstå hur svårt det kan vara, eller kanske få någon annan i en liknande situation att känna sig mindre ensam.